Villa Tarcela, där vi bor, ägs av familjen i Filippinerna. Villan är ett stenhus i två våningar, tidvis har den fungerat som hotell en bit bort från turisternas allfarväg. Sedan villan färdigställdes (upprustning av en förfallen egendom) har delar av familjen tidvis bott här. Familjens hem inne i palmskogen i barangay Adlawan, en halvtimmes promenad bort, är just nu obebott.
Runt hela villan löper en vackert målad mur med utsmyckningar och reliefer. Mama Tarcela (min svärmor som också fått ge namn åt villan) har lagt ned mycket arbete på att plantera och vårda blommor och örter på tomten. Det finns också några naturligt växande cocospalmer, lite chili och nära muren och på havssidan en anlagd gräsmatta. Där finns också en pool, om man tröttnar på att bada i havet.
Här tillbringar vi en stor del av tiden, umgås, äter, njuter av dagarna. Ibland blir det en tur de fyra milen in till Tagbilaran, Bohols största stad. Nästan dagligen åker vi den korta biten in till poblacion i Valencia och handlar på marknaden eller i butikerna. De första dagarna regnar det, sedan tar solen och värmen över. Oftast är det runt 30 grader, men fuktigheten gör att den upplevda temperaturen ligger runt 35. Bästa tiden är tidigt på morgonen då havet fortfarande ligger orört av vind och solen är skonsam. Fiskare passar på att utnyttja morgontimmarna, de rör sig nära stranden och lägger ut nät. Tidig morgon är en oas i tiden innan den sköna värmen övergår i dagens hetta.
På kvällarna sitter vi ofta vid trappan som går ned till stranden. Molnskyar glider förbi en måne som är upp och ned, stjärnhimlen visar ett annat utsnitt av Vintergatan än hemma, vågorna slår rytmiskt in mot stranden. Lamporna från fiskarnas båtar är de enda ljuspunkterna på vattnet. Vissa kvällar åskar det ute över havet mellan Bohol och Mindanao och blixtarna tänder bymolnen som vore de stora lyktor över det tropiska vattnet och i blixtarnas sken ser vi vulkanön Camiguin, som av travellers brukar kallas Come again – till det vänliga folket där ville man nämligen tillbaka!
Men detsamma kan sägas om Bohol, hit vill man alltid tillbaka. Bohol, en bit av paradiset och min längtans ständiga mål.
Ronnys texter 