(19) Adlawan Elementary School

Vi åker in till Poblacion Valencia och handlar stora mängder dryck och kakor. Det är dags för besöket på Adlawan Elementary School. Vi kör den leriga och spåriga skogsvägen genom barangay Adlawan. Vi är lite sena, jag oroas över att skoldagen ska vara slut innan vi hinner fram. Jag har längtat efter detta.
När vi kommer strax före klockan fyra tycks alla barnen vara ute på skolgården. Denna gång ska besöket här bli ännu mer speciellt än vad det brukar vara, en av resans bästa stunder, några underbara timmar.
Läraren Lea Magan möter oss och pekar upp mot den enkla utomhusscenen. Där ska vi sitta. På hedersplats. Barnen ska uppträda för oss.

 

Allt är starkt berörande, alla uppträdanden med sång och dans, allt detta bara för oss. 

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det låter sig inte lätt fångas i ord, det är svårt att exakt beskriva, men här finns nånting som inte finns därhemma.
Det är definitivt barnen som berör så starkt. Deras naturlighet, öppenhet, nyfikenhet och helt oförställda känslor går rakt in i hjärtat. Inte ens den mest nedisade själ kan motstå detta. Alla uttrycksfulla ansikten är en kur mor deppighet och ångest. Det är som att att möta en naturkraft som bankar på ditt bröst och får slumrande känslor att vakna. Jag får verkligen kämpa för att hålla tårarna tillbaka, men lyckas inte.

Det är så mycket som är bättre i Sverige än i Filippinerna. Livet i en filippinsk barangay kan vara svårt, för en del värre än så. För många här är Sverige ett drömland. Men det vi upplever här i Adlawan, denna eftermiddag under slutet av vår resa, går inte att uppleva i Sverige. Därför vill jag alltid komma tillbaka hit.
Efteråt blir vi bjudna på mat och dryck. Vi pratar med lärarna. De berättar hur stolta de är över att vi besöker dem. Det ligger där under ytan, en slags ton i samtalet och i många andra samtal i Filippinerna, en ton som förknippar vår ljusare hud med en berättelse om framgång, företräde och beundran. Det finns fortfarande en kolonial rest i människors medvetande och tänkande. Inget uttalat, ofta inte ens medvetet, men en referensram som fortfarande påverkar och väljer i det fördolda.
Jag berättar för dem hur fantastiska barnen här är och att vi skulle behöva en del av detta
i vår västerländska version av mänsklig samvaro.


Här finns några videor, men filerna är stora, det kan ta lite tid innan de rullar igång.


Use this link to download videos from Adlawan Elementary School

www.itpedagogen.com/elementary/

 

[Previous]        [Next]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s