Panglao. Smaka på ordet. Visst berättar det nåt?
En gång en helt ljuvlig plats, en upplevelse som satte avtryck i en frostinpackad nordbo, en plats att alltid drömma om och längta tillbaka till. En plats med fantastisk och orörd natur, vit sand i överflöd och ett hav som rytmiskt dygnet runt smekte de mjuka stränderna. Här fanns den bästa dykningen, stimmen av flygfiskar, långt därute delfiner och dessutom den goda maten och den kalla ölen i skymningsljuset på den mysiga restaurangen.
Panglao är en ö som med flera vägbankar förbinds med Bohol. Det tar en dryg timme hit från villan, vi har flera ställen som vi ska besöka under dagen.
Första stoppet blir South Palms Resort. Den ligger på östra sidan av Panglao. Här öppnar sig palmskogen mot ett ljusblått hav som längre ut övergår i en turkos nyans. Den vita sanden bränner under fötterna, solens strålar reflekteras och nästan dubblerar värmen och blir till en hetta som bränner mot huden. Det är verkligen vackert som i det tänkta paradiset, så varför välja ett annat ord? På en del av stranden växer cocospalmer helt strandnära och bakom dessa ligger hyddorna som man kan hyra.
Vi tillbringar ett par timmar på stranden och i vattnet. Avslutar sedan med en mycket god måltid. Restaurangen är vacker och stilfull, öppen på sidorna så att luft ständigt fläktar in. Jag beställer fisk, Lapu Lapu, men är inte medveten om att min mat simmade i akvariet bakom mig och att min beställning satte omedelbar punkt för ett liv.
Jag besöker också toaletten och tänker att här kunde man ju stanna ett tag. Konstnärligt, omsorgsfullt, varma färger, ombonat. Någon har verkligen brytt sig. Vi tar en bild av oss alla innan vi åter går till bilen för att åka några minuter till en plats som faktiskt fortfarande besöker mig i mina drömmar, 30 år efter att jag var där för allra första gången.
Ronnys texter 