Mittemellan Vietnam och världens största havsdjup Marianergraven ligger Filippinerna med sina mer än 7 000 öar. Landet är världens trettonde folkrikaste nation med drygt 100 miljoner invånare. Dess historia rymmer 300 år av spansk kolonialism, 50 år av amerikanskt styre samt 70 år av självständighet. Majoriteten av befolkningen är katoliker men det finns en stor muslimsk minoritet på den södra huvudön Mindanao. Typiskt filippinska traditioner är de starka familjebanden samt den utbredda och levande religiositeten. Kulturella inslag är exempelvis den färggranna och livsbejakande fiestan, de många festivalerna och den överallt närvarande karaoken.

Här finns givetvis den tropiska upplevelsen med vackra stränder, ståtliga palmskogar och varma fisk- och korallrika hav, de artrika regnskogarna, landsbygdens pastorala och vackra byar och det extremt tättbefolkade Manila där den chockerande fattigdomen och rikedomen existerar sida vid sida. Och överallt det gästvänliga filippinska folket som enligt många visar upp en livsbejakande attityd som måhända saknar motsvarighet på planeten.

Men här finns också nånting helt annat. Landet har ungefär 100 ursprungsbefolkningar, alla med sina egna språk och traditioner. Detta resetips tar dig med till Cordillera, bergskedjan i det inre av den norra huvudön Luzon. Här finns ett stort antal av landets etniska grupper. Här finns också, i provinsen Ifugao, de magnifika och i många avseenden helt unika risterrasserna.
En resa hit är en oförglömlig och enastående rik upplevelse att bära med sig livet ut.

Cordillera
Bergskedjan är den största i Filippinerna. Högsta toppen är Mount Pulog, knappt 3000 meter över havet. Hit nådde aldrig riktigt det spanska eller amerikanska styret, eftersom motståndet mot utländsk kolonialism var hårt och oftast framgångsrikt. Kontrasten mot det övriga Filippinerna är tydlig, den syns i språk, kläder, kultur och traditioner. Detta är verkligen ”ett annat” Filippinerna. Mer ursprungligt och opåverkat av influenser utifrån och för resenären lite mer äventyr och lite mer utmaning.
Ett sätt att ta sig hit är att starta resan i den relativt svala staden Baguio, som ligger på en högplatå 1500 meter över havet och omkring 20 mil norr om Manila. Ett lämpligt mål kan vara den lilla bergsstaden Banaue med sina drygt 20 000 invånare. Från Baguio följer man Halsema Highway, som tar dig allt högre upp, vägen vindlar sig ofta högt uppe på bergssidorna med svindlande utsikter ned mot dalgångarna. Vägen kantas av en rik flora, palmerna blir allt färre och ger plats åt lövträd och faktiskt till sist ren barrskog. Även på oländiga ställen efter vägen rör sig människor, du kommer att minnas deras uttrycksfulla ansikten och de äldre männens och kvinnornas idoga tuggande på den röda betelroten.

Ifugaos risterrasser
Provinsen Ifugao ligger i södra delen av Cordillera. Här finns det som ibland brukar kallas världens åttonde underverk, risterrasserna. De mejslades fram av ursprungsbefolkningarna för att samla in och fördela vatten längs bergssidorna och garantera goda risskördar även på högre höjder. En ursprunglig ingenjörskonst, ett bondesamhällets mästerstycke som för oss idag, tack vare sin skönhet, också har ett konstnärligt värde.

Terrasserna är byggda av lera och sten. Åldern på dem är omstridd, somliga hävdar att de kan vara så gamla som mellan 2000 och 6000 år, andra menar att de troligen tillkom för runt 500 år sedan. Om terrasserna placerades ut längs en rak linje skulle de faktiskt nå runt halva jordklotet!
Utseendet varierar beroende på årstid. Riset planteras under våren, de följande månaderna blir fälten allt grönare för att senare få alltmer inslag av gult och brunt när skördetiden närmar sig.

I närheten av Banaue finns flera utsiktspunkter där du kan beundra terrasserna. Likt breda vattenfyllda trappsteg klättrar de många hundra meter efter bergssluttningarna upp mot bergens toppar. Terrasserna täcker ibland hela bergssidor och förvinner upp bland molnen.

Risterrasserna i Batad, en kort resa från Banaue, är kanske de mest spektakulära. Från en hög utsiktspunkt blickar du ned i ett slags naturens egen amfiteater. Bönder vandrar runt på terrassernas vallar, som bildar en labyrint av stigar som nyttjas för att förflytta sig. Långt därnere finns byn med de tätt liggande och olikfärgade husen, den liknar en spindel mitt i sitt nät. Har du tur och molnbasen är låg kan du från din utsiktspunkt se terrasserna och husen och bönderna i arbete under ett uppluckrat täcke av långsamt förbiglidande vita molnslöjor. Meditativt och hypnotiserande vackert.

Det finns också risterrrasser lite längre norrut, i Bergsprovinsen, området norr om Ifugao. En av de allra vackraste platserna är Maligcong där terrasserna breder ut sig som en mosaik av vattenspeglar och bäddar in den tätbebyggda byn där det också finns möjligheter att övernatta. Här kommer du också i nära kontakt med andra kulturella särdrag, exempelvis skicket att begrava förfäderna alldeles intill husen.

Hoten mot terrasserna
Många av risterrasserna är givetvis upptagna som världsarv på UNESCO:s lista. De hotas dock av den alltjämt pågående rovdriften på ursprungsbefolkningens landområden och en tidvis hänsynslös gruvdrift. Ett flertal dammprojekt översvämmar dalgångarna och förstör livsmiljöerna och förutsättningarna att vårda och bruka terrasserna. Den filippinska regeringen har dock agerat för att skapa bättre förutsättningar för terrassernas fortlevnad.

En unik reseupplevelse
En resa till det inre av Luzon, till de mäktiga Cordillerabergen och de enastående vackra risterrasserna är en upplevelse som fler bör unna sig. Upptäck gärna det tropiska Filippinerna, men avstå inte resan till det inre av Luzon. Den blir ett minne för livet i kraft av sin skönhet, sin historia och sin egenart.

(Bild från Wikimedia Commons)