Står vid fönstret och hör flugans oförtröttliga stångande mot rutan och ser i vinden därute spindeln sitta som en fiskare i sitt nät lyssnande efter föda alldeles intill getingarnas bon som hänger likt släckta lyktor under takåsen.

Skärmarna meddelar hur människans verkstäder likt domedagsskepp sänker sig ned och tar struptag på de djupaste skogarna, hur skorstenarna matar himlen och intecknar framtiden och hur isarna rusar ned i oceanerna och de uppvärmda vattnen dödande genomströmmar havens trångbodda höghus.

Jag öppnar dörren mot hösten och vinden fyller huset, lyssnar efter något, försöker formulera något.

Blir stående i dörröppningen med vinden.