Augusti 2017
I början av augusti tillbringar vi några dagar i Riga. Det finns verkligen många skäl att besöka denna stad, den största i Baltikum.
Ett och kanske det främsta skälet är konststilen Jugend, som här i Riga liksom på många andra ställen går under namnet Art Noveau. Man ser exempel på stilen lite varstans i staden.
Vi bor på Albert Hotel ett stenkast från Albert iela, Art Noveaus paradgata. Här visar de fantastiska och överdådiga fasaderna upp sig, man får känslan av att vandra i ett utomhusmuseum där själva staden är utställningen. Fasaderna är fyllda av former, utsmyckningar, ansikten och djur som med stolthet tittar ned på en. Stilen saknar strikt symmetri och förordar naturliga former och föremål framför räta vinklar och raka linjer. De fantastiska och absolut oförglömliga husen på Albert iela är skapade av Mikhail Osipovich Eisenstein, far till Sergei Eisenstein som gav oss många filmiska mästerverk, exempelvis Pansarkryssaren Potemkin. Jag fotograferar ofta hus och fasader när jag reser, Art Noveau-fasaderna i Riga överträffar det mesta. Det är svårt att slita blicken från dem. Man förvånas över att se detta på en så nordlig breddgrad.
En annan anledning att besöka Riga är så klart Vecriga, Rigas historiska centrum med kullerstensgator, stora vackra torg, kyrkor och fantastiska historiska byggnader. Mycket vackert och välbevarat och dessutom sötat och smyckat med en osannolikt stor mängd blommor. Många vyer med rika blomsterplanteringar framför vackra och omsorgsfulla, mångfärgade husfasader är ögongodis liksom de teglade och stensatta valven mot hemlighetsfulla innegårdar med mysiga caféer.
En tredje anledning att besöka Riga är kanalen som ringlar sig genom staden och på ömse sidor omges av en långsträckt park med vackra lövträd som hänger ned över vattnet. Nära centrum vidgar sig parken till ett lummigt, kuperat och helt ljuvligt område med fontäner, gamla träd med mäktigt förgrenade stammar och smakfulla planteringar samt små broar över vattenflöden.
I närheten av vårt hotell blandar sig stenhusen med trähus, många förfallna och slitna och med trasiga fönster. Först tänker jag på förfall och fattigdom och utgår från att ingen bor där, men när jag går in på innegårdarna ser jag dyra bilar parkerade. Jag hör musik inifrån husen, en katt tittar ut genom ett trasigt fönster och allt blir svårtolkat. Hade velat veta mer. Men husens anfrätta och dåligt underhållna fasader är vackra, i Riga är också det fula och det sönderfallande estetiskt tilltalande. Men det vore fel att inte nämna tiggarna och de många utslagna som också lever sina dagar här i Riga. De finns i alla städer jag besöker, det finns en gemensam brist och oförmåga i alla våra samhällen.
Ytterligare en anledning att besöka Riga är den enorma marknaden som utgörs av fem stora zeppelinhangarer. Det är Europas till ytan största marknad och givetvis är det en upplevelse utöver det vanliga att vandra runt här och studera utbud och människor.
Minnesvärd är också den vackert tegelklädda Ortodoxa kyrkan, det medeltida hantverkshuset House of Blackheads samt de nästan människoliknande husen Tre bröder som lite vingligt på sin ålders höst lutar sig mot varandra på Maza Pils iela, i närheten av St James-katedralen. Den äldste brodern, det vita huset, har stått här sedan 1400-talet.
I Riga tog jag mig äntligen tid att gå på en orgelkonsert. Orgeln i Domkyrkan var en gång världens största, fortfarande är den en av de större i Europa med en mycket fin klang. Orgeln har 6 718 pipor, varierande i storlek från 13 mm till 10 meter. Pipornas diameter varierar mellan 4 mm och en halv meter. Trädslag som använts för att bygga orgeln är tall, gran, lönn, ek, bok och päronträd.
När orgeln i konsertens sista tycke, en fuga av mästaren Bach, fyller hela kyrkan vill jag att det bara ska fortsätta. Orgelns rena och orena klang blir till en mänsklighetens jättelunga, en andning som berättar om mänskligt och omänskligt, lustfyllt och tragiskt, början och slut, liv och död. Jag känner mig lycklig och promenerar hem till hotellet i den varma sommarkvällen.
Ronnys texter 