Det är den 27 januari och min dotter Anna blir 24 år. Hon har lyckan att få fylla år i Filippinerna på denna vackra plats, tillsammans med alla sina fina kusiner och med en filippinsk familj som alltid kommer att välkomna och omfamna henne, även om det går många år mellan varje besök.
Vi har hållit firandet hemligt och ordnat med en affisch och musikerna från The Floating Restaurant har kontrakterats för underhållningen. En inhyrd kock fixar maten och kusinerna ordnar dansuppvisning.
Borden får fina dukar och placeras på ytan mellan gräsmattan och poolen, långbordet med all den goda maten står en liten bit därifrån. Barnens kusin Odof håller i mikrofonen och improviserar fram kvällen som blir ännu ett underbart minne att ta med sig till vintern i Sverige.
Samtidigt med skymningen drar mörka moln in över Valencia och ballongerna blir granna färgklickar mot den mörknande himlen. Ett stilla regn faller, men sedan viker skyarna och festen kan fortsätta.
Här dansar och umgås alla på ett sätt som man sällan ser i Sverige. I Filippinerna spelar ålder sällan någon roll. Ung och gammal, alla lyssnas på, alla är del av familjen, av helheten, av nutiden, av framtiden. Det finns en självklar glädje och en lycka över att bara finnas till. För en svensk är det nåt att sakna.
Dodong som varit vår chaufför under resan och lite blygt ofta hållit sig i skymundan kommer fram till mig och presenterar sin fru: ”This is my wife”. Hans sätt att säga det rörde mig.
Kvällens gladaste är definitivt Analiehs bror Danilo som gärna vill delta i dansuppvisningen med sina säregna och sällsamma moves.
Festens höjdpunkt är förstås tårtan, som Rosalie bakat. Den berättar om Anna och hennes litteraturintresse, ett tjusigt format bakverk i form av tre böcker lite oordnat staplade på varandra.
Och återigen samma upplevelse. För sju år sedan hade jag nog inte dansat, antagligen hade jag suttit och tittat på och observerat. Men det duger inte längre. Nu dansar jag tills kläderna blir lika blöta som havet en bit bort.
Jag får också äran att avsluta det hela med att i mikrofonen tacka och berätta hur mycket jag älskar de här människorna och hur mycket jag redan längtar efter nästa gång.
Så här lite efteråt vet jag också att det blev Sista Dansen med Analieh.
Här finns några videor, men filerna är stora, det kan ta lite tid innan de rullar igång.
Use this link to download videos from Annas birthday:
Ronnys texter 