Under himlen


Ögonblick

Ett mörker sänker sig. Vattnet i viken forsar som en flod ut i Kvarken. En blixt tecknar ett träd under himlen. Vi räknar sekunderna tills mullret spränger luften. Regnet smattrar mot plåttaket. Fåglarna har tystnat som under en förmörkelse. Samtalet har avstannat. Vi älskar denna stund av fullkomlig litenhet.


Gåta

Vi sitter på en veranda i en avlägsen by på andra sidan jordklotet. Det är sen kväll, varmt och fuktigt. Vi håller varsin öl i handen och lyssnar på varandras ord.

Över Mindanaohavet tänds bymolnen som gigantiska himmelska rislampor. Fiskebåtarnas lyktor är röda smultron på vattnet. Mot den svarta himlen ser vi stjärnfallen snabbt ila förbi som animerade linjer.

Plötsligt blir en linje till ett brinnande klot med en eld som rusar ned i havet. Det känns som att vi hör nedslaget. En bit av den stora gåtan alldeles intill oss. Alldeles nära fiskarnas lyktor, alldeles oväntat rätt in i våra liv.


Mening

Mannen ser på kvinnan och säger:

– Det finns ingen mening med livet.

Kvinnan svarar:

– Jag har upplevt mening med mitt liv.

Mannen säger:

– Jag hade velat leva ditt liv.

Kvinnan svarar:

– Ingen kan leva någon annans liv.

Mannen säger:

– Det har jag gjort hela mitt liv.


Magi

Din plats är vacker, i en backe, ned mot en älv, intill några värmande stenar.
Ljudet av vatten och tystnaden intill en kyrka.
På hösten åker vi hem till dig och tänder ljus.
Ibland är marken där du bor frostbiten, ibland fuktig av regn, någon gång klädd i snö.
Det är alltid ditt hem.

Jag bär dig på min kropp,
förevigad och för evigt.
Jag håller dig vid liv,
ett vittnesbörd om tidig död
och en besvärjelse mot döden,
och vad livet gör med oss.

Ditt namn,
ett ord av kärlek, i kärlek, med kärlek.
Det enda jag kunde göra.


Mått

Ett mått märkt s. står i mitt fönster
Vissa dagar dånar musiken och måttet är tomt.
Andra dagar råder en tystnad och måttet fylls.
Den sista kvällen har måttet svämmat över.
Räddningen blir vinden som driver vita gäss över havet.


Resa

Stor måne mitt i natten
Kylig nordlig vind över kalla vatten
I hamnen en båt som väntar
Nu reser jag

Tysta rop från nattfåglar
Det kalla vattnet isar i mitt ansikte
Jag fäster blicken mot havets mitt
Ser lyktorna från de andra båtarna

Reling mot reling
Tysta ord
En stund
Innan jag reser


Tid

Efter djupsömnen öppnar sig drömlandskapet med dödsögonblicket, då han som ett vittrat, ödelagt, uråldrigt skepp faller genom Vintergatan.

Allt som finns är vikten av ljus och asteroidgruset som utan smärta genomborrar hans kropp.

En droppe tid på väven.

Han upphör lika obemärkt som han kom.


Liv

Asator släpar flygmaskinernas vita gator under himlen och över landhöjningens strand där vadarna plockar med sina långa näbbar och snäppan sänker sig mot vattnet med sin symaskinslika sträng av toner tänder vi den eviga elden och ser på varandra och byter ord och förnimmer våra liv och är evigt ofria.