Sankt Petersburg

Maj 2017

Vad hinner man göra under fem dagar i Sankt Petersburg? Staden där Putin föddes. Staden med en av världens allra förnämsta konstsamlingar. Staden som sett flera av världens största kulturella giganter födas och dö?

Ja, det blir ändlösa promenader genom stadsdelar med namn som Admiralty, Centralny och Mariinsky. Vi njuter av den alldeles unika blandningen av nytt och gammalt, eftersatta byggnader från Sovjettiden och moderna vräkiga glasfasader som bevis på att marknadsekonomin tagit över även här. Bakom många av de moderna butikerna öppnar sig förfallna bakgårdar med marknader som tycks tillhöra en helt annan tid.

Nevskij Prospect är stadens pulsåder, vacker och kärv på en och samma gång. Den korsas av kanalerna som gett staden epitetet Nordens Venedig. Jag vandrar en dag hela den 7 km långa Nevskij ända från Neva och upp till Tichvinkyrkogården där Dostojevskij, Tjajkovskij, Rimskij-Korsakov och Musorgskij är begravda. Hinner också göra ett besök hemma hos Dostojevskij, muséet är inrymt i hans sista lägenhet och svårt att hitta eftersom alla skyltar är på ryska. Lika svårt är det att samtala med folk, väldigt få talar engelska. Men ryssarna är vänliga och hjälpsamma, tränar under veckan upp min förmåga att gestikulera och prata esperanto.
I Sankt Petersburg känner man sig dessutom tryggare än i många andra europeiska storstäder. Det är verkligen skillnad!

Givetvis besökte vi både Eremitaget och Vinterpalatset. Storlaget, överdådigt, fortfarande chockerande att se den lyx som tsarfamiljen omgav sig med. Det är en i sanning hisnande upplevelse att vistas i en del av rummen. Allt dessutom mycket smakfullt och smart presenterat, inte alls tröttande som muséer i sanningens namn ofta kan vara.
Mitt inne i staden på andra sidan Neva i stadsdelen Petrograd, den äldsta delen av staden, ligger den mäktiga Peter and Paul Fortress och tänka sig – när man kommer fram bakom en av fästningsmurens krökar, befinner man sig plötsligt på en sandstrand med ryssar som solar i den tiogradiga värmen. Här är också Neva som mäktigast, bred och lugn, man kan verkligen ana hur båtlivet och restaurangerna och folklivet skulle te sig om man kom hit mitt under sommaren.

Och alla dessa kyrkor och palats, som räcker för en månads upptäcktsfärd. Savior on the Spilled Blood med sin interiör av minutiöst utsmyckade väggar och tak var en stark upplevelse, likaså palatset Peterhof, som ligger en bit utanför staden alldeles vid Finska Viken.

Och maten? Jag vågar mig inte på att betygsätta den. Valen och möjligheterna är alltför många. Vi lyckades hitta rätt ibland, fel ibland. Det blev mindre lyckat då vi valde den rekommenderade kaukasiska restaurangen Mama Lyga och plötsligt fann oss stirrande på varsin tallrik stekt inälvsmat och samtidigt märkte att vi plötsligt satt mitt inne i ett moln av rök från grannbordets idogt vattenpipsrökande matgäster.

Tiggare finns det även i Sankt Petersburg. Kanske färre dock än i många andra städer vi besökt. Men extra sorgligt kändes det att så många av dem verkade vara gamla ryska kvinnor, någons babuschka.
Taxichaufförerna som tar oss till och från flygplatsen och till Peterhof agerar samtidigt reseguider, de talar engelska och berättar livfullt om staden och dess historia. En av dem beklagar sig över att ryssarna alltmer börjar förlora sin själfullhet. Han säger: ”Ungdomen blir bara dummare och dummare. De tittar bara på sina mobiler.”
När jag berättar att en av mina släktingar faktiskt agerat tolk åt Jurij Gagarin i Sverige och dessutom översatt flera av Tarkovskijs filmer till svenska får jag ett beundrande och gillande svar.
Sankt Petersburg är en mycket vacker och storslagen stad, ett måste för den som är intresserad av historia, konst och kultur. Och ett lika självklart måste för den som bara vill upptäcka en av Europas allra finaste städer. Och sannerligen ett måste för den som vill göra anspråk på att ha sett de stora och betydelsefulla städerna i Europa.
Jag återvänder gärna.