Prag – Ronnys texter

Hösten 2014

Från Budapest tar vi tåget till Tjeckiens huvudstad Prag.
Vi kommer fram sent på kvällen. En taxi tar oss till stadsdelen Nové Město och hotellet som ligger vid den stora, öppna Vaclavplatsen mitt i Prags centrum. Platsen har alltid varit ett centrum för de politiska skeendena i landet. Här tände studenten Jan Palach 1969 eld på sig själv när han protesterade mot den sovjetiska invasionen och här sågs Alexander Dubceck och Vaclav Havel vinka till folket efter kommunismens fall 1989.

Jag har länge varit nyfiken på Prag, har hört många berätta om en mycket vacker stad i Europas mitt. Så förväntningar fanns!

Vi gör den första dagen en sightseeing med buss genom staden, den inspelade guiderösten berättar om de kyrkor och torg och muséer vi passerar. Givetvis väntar jag på bekräftelsen, den stora Upplevelsen av den vackra staden. Men än så länge mest typiska stadskvarter, inget som bekräftar det jag hört.
Men plötsligt öppnar sig staden. Vi åker över Moldau och nu ser man de många broarna över floden, båtarna på vattnet, den vackra gamla bebyggelsen som liksom lyser mot oss från höjderna på västra sidan Moldau. Och all grönska som tar plats i stadsbilden och ger den en speciell lyster som omedelbart gör staden till en upplevelse utöver det vanliga. Jag tittar mig runt och tänker att denna plats, precis denna utsiktspunkt där bussen just stannat är en av de vackraste platser jag befunnit mig på. En stadsvy som ger mig gåshud!

Visst var Budapest vackert, men Prag blir en given vinnare för mig. Allt känns liksom lite lättare här, det mesta är en fröjd för ögat att betrakta. Jag är inte speciellt kunnig i arkitektur, men det förvånar mig inte när jag senare läser att Prag är den stad i Europa som har den största och den mest välbehållna blandningen av olika arkitekturstilar.

Bussen tar oss ända upp till Pragborgen där landets härskare och senare folkvalda ledare bott. Här vid det enorma torget reser sig den kraftfulla Vituskatedralen och alldeles intill dessutom huset där filmen Amadeus spelades in.
Här uppifrån ter sig Prag som ett sagans rike med alla de olikfärgade, tätt liggande och vackert byggda husen med sina oftast röda tak, de hundratals tinnarna och tornen, vinodlingarna som klär sluttningarna, Moldau som snirklar sig genom stadens hjärta.

Vi promenerar ned från höjderna och når den berömda Karlsbron, som färdigställdes 1402. Bron är drygt 500 meter lång, dess räcke kantas av 30 helgonstatyer. Härifrån kan man faktiskt vända sig åt valfritt väderstreck och verkligen beröras av stadens skönhet. Bron är förstås överfull med turister men här uppträder också många gatumusiker. Och minsann inte vilka musiker som helst. Här spelas högklassig jazz och lyssnarna stannar länge.
Bron leder in mot Prags gamla kvarter, trånga vindlande gränder mellan de vackra olikfärgade huskropparna, utsirade med konst och målningar. Här är trängseln svår. Man inser genast att det är hit turisterna åker, inte till Budapest.
Den gränd vi följer leder fram till Gamla Torget, en stor öppen plats som vi sedan många gånger återkommer till bara för att sitta och njuta av atmosfär och folkliv. Vid torget finns även det berömda atmosfäriska uret och Thynkyrkan där Tycho Brahe är begravd.

Prag är en mycket vacker stad med hög mysfaktor. Hit vill jag definitivt återvända. För skönheten och atmosfären, det förtjusande småskaliga i allt det storslagna. Och som jag tror mig ha förstått– fast vi inte hann med det denna gång – ett fantastiskt musikliv.
Res till Prag!