Filippinerna beskrivs ibland som ”landet som levde 300 år i kloster och 50 år i Hollywood.” Landets historia innehåller en lång period av spansk kolonialism, en kortare tid av amerikanskt styre, följt av en självständighet som först på senare tid börjat närma sig ett reellt oberoende där landets egna intressen och folkets behov sätts före andra, ofta utländska, intressen.
Landets brokiga och skiftande historia har så klart satt stora avtryck på traditioner och kultur. Länge var Filippinerna, delvis på grund av det lite avsides läget, ingen utpräglad turistdestination. De som reste hit för 30 år sedan kunde hitta nästan helt öde tropiska stränder. Fanns det ett tropiskt paradis så fanns det här.

Idag är situationen annorlunda. Många åker till Filippinerna. Turistströmmen har ökat, men i jämförelse med andra länder i regionen känns mycket fortfarande väldigt oförstört, outforskat och genuint. Den filippinska kulturen är vänlig, generös och livsbejakande. Engelska talas av många.
De som upplever landet idag får hela den tropiska upplevelsen med vita stränder och turkosfärgat hav, mäktiga palmskogar och artrika, spännande regnskogar. Här finns landsbygdens lugna och vackra byar och de intensiva städerna. Här finns ”det asiatiska”, ofta uppblandat med ett eller flera stänk av amerikanskt och spanskt.

Det finns turistfällor som exempelvis Boracay, ön som Duterte stängde då exploateringen hotade hela öns framtid. Undvik dessa resmål. Satsa i stället på allt det andra. Satsa till exempel på Bohol, som är ett fantastiskt resmål med många högklassiga och oförglömliga upplevelser.

Bohol
Ön Bohol ligger i mellersta delen av Filippinerna, i regionen Visayas. Den ligger inklämd mellan större öar som Mindanao, Samar och Leyte. Det skyddade läget gör att ön sällan drabbas hårt av de säsongsbundna tropiska ovädren, men regnen kan vara intensiva. Jordbävningar förekommer, den senaste var 2013 då många historiska byggnader och delar av infrastrukturen förstördes.
I storlek är Bohol ungefär som Mallorca. Ön är rund till sin form. Längs kusten löper en landsväg, som på ett antal ställen förgrenar sig och blir till serpentinvägar som tar dig upp till det inte av ön, ett höglandsområde med vackra risfält, täta skogar och fascinerande boholska kullar.

Floating restaurant
Tar man kustvägen i östlig riktning från huvudorten Tagbilaran och sedan svänger vänster vid staden Loay finns flera fantastiska sevärdheter inom räckhåll. Lövträd och gigantiska ormbunkar bildar en nästan ogenomtränglig mur av grönska på ömse sidor av vägen. Efter en stunds bilkörning dyker floden Loboc River upp på vänster sida på sin väg söderut mot havet. Floden flyter i nedre delen av sitt lopp genom kommunen Loboc där en av Bohols allra bästa upplevelser finns, flodkryssningen med mat och musik och dans.

Just innan man kommer fram passerar man bron som en gång byggdes, men som aldrig blev färdig eftersom det plötsligt stod en gammal kyrka i vägen. Inga pengar fanns att riva bron, inga pengar fanns att riva kyrkan. Den halvfärdiga bron och den gamla kyrkan befinner sig nu på varsin sida av vägen, två mäktiga grånade stenansikten som tycks betrakta varandra i stillsam väntan på den sista striden.

Det är en rofylld upplevelse när restaurangflotten lägger ut på floden och det vackra, böljande landskapet med en nästan regnskogsartad växtlighet långsamt glider förbi. Att långsamt färdas på det gröna flodvattnet med den blå himlen och de upptornande bymolnen blir till en nästan meditativ upplevelse.
Båten gör ett längre stopp vid en brygga som fungerar som scen för en dansuppvisning, filippinska folkdanser med dansare klädda i vackra röda dräkter. Passagerarna på båten är välkomna att delta.
Sen tuffar flotten tillbaka till Loboc, möter andra flytande restauranger på vägen, några snabbare båtar passerar. Det är varmt och mycket fuktigt.

Manmade Forest
Fortsätter man serpentinvägen upp mot höglandet kommer man fram till The Manmade Forest i Bilar. Skogsområdet är ett par kilometer långt och ligger på gränsen mellan kommunerna Loboc och Bilar och består av planterade mahognyträd. Stammarna står glest och lutar sig ut över vägen, grenverken omfamnar varandra rakt ovanför oss. Ett vackert ljus silar ned. Trädens rötter ligger ytligt och liknar tentakler som kryper över och runt stenar och formar ett säreget marklandskap. Många stannar här och tar bilder. Det är vackert och fullt av plötslig frid, ett slags valv med tak och väggar av stammar och lövverk.

Tarsier Conservation Area
Efter samma väg blir nästa stopp Tarsier Conservation Area. Tarsiern, filippinskt spökdjur, eller det lokala namnet Mawmag är en primat som förekommer på ett antal av de filippinska öarna, framförallt på Bohol. Djuren har nu flyttats från den gamla platsen, som var mer turistupplevelse än djurskydd. På den nya platsen, som mera liknar djurets naturliga habitat är beröring mellan djur och människa inte längre möjlig. Tarsiern är liten, ryms i en människohand. Det som mest fastnar i minnet är de enorma ögonen, den långa svansen och de fascinerande fingrarna, som både skrämmer och får en att känna en slags samhörighet.

Chocolate Hills
Mitt uppe på det vackra höglandet, nära staden Carmen, blir risfälten speciellt vackra. De kan givetvis inte mäta sig med de oförglömliga fälten i Cordilleras på norra Luzon, där fälten formats som terrasser som klär bergens hela sluttningar och blir fantastiska speglar åt himmel och moln. Men även här på Bohol är risfälten vackra, en slags poetisk upplevelse av samspelet mellan människa och natur.

Vägen passerar förbi de boholska kullarna, som växer sig ännu högre och plötsligt blir till ett unikt landskap av flera tusen konformade toppar, gröna denna tid på året, bruna senare under säsongen, då solen och hettan bränt sönder det gröna och låtit den bruna, svedda färgen ta över vilket förklarar kullarnas namn, Chocolate Hills. De sägs ha bildats av kalksten som långsamt höjt sig ur havet, men en av folktrons förklaringar är mer poetisk: de pralinformade kullarna är resultatet av olycklig kärlek då en ung jätte förälskade sig i en ung flicka som hette Aloya. Men Aloya dog och jätten grät så mycket att tårarna bildade de runda kullarna.

Promenaden upp till utsiktsplatsen är en mer än 200 steg lång och brant trappa, utsikten däruppe fantastisk. Underbart med den heta vinden i ansiktet, panoramat av kullar och risfält och känslan av att vara långt hemifrån, att få skåda världen.

Panglao
Ett annat resmål på Bohol är definitivt Panglao, en liten ö som via vägbankar förbinds med Bohol.
Hela Panglao var en gång en helt ljuvlig plats, en upplevelse som satte avtryck i en frostinpackad nordbo, en plats att alltid drömma om och längta tillbaka till. Den allt intensivare strömmen av turister har dock satt sina spår. Men visst är Panglao fortfarande väl värd ett besök. Här finns ännu fantastisk och orörd natur, spännande grottor, vit sand i överflöd och ett hav som rytmiskt dygnet runt smeker de mjuka stränderna. Här finns den bästa dykningen, stimmen av flygfiskar, långt därute delfiner och dessutom den goda maten och den kalla ölen i skymningsljuset på den mysiga restaurangen.

Turistanläggningarna ligger tätt, men undvik Alona i sydväst, här har exploateringen nått till vägs ände. De flesta av anläggningarna erbjuder både boende och givande dagsutflykter. När man kör ned från huvudvägen mot resorten öppnar sig palmskogen mot ett ljusblått hav som längre ut övergår i en turkos nyans. Den vita heta sanden bränner under fötterna, solens strålar reflekteras och nästan dubblerar värmen. Kokospalmer växer helt strandnära och bakom dessa ligger hyddorna som man kan hyra. På Panglao finns också Bohol Bee Farm, en resort och restaurang med ekologisk profil, väl värd ett besök. Inte minst för de egenproducerade produkterna som blir bra presenter att ta med sig hem.

(By Sakurai Midori – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4868890)